Att hjälpas åt – och att vara ensam

Vi är inte byggda för att klara allt själva.

Ändå har vi skapat ett samhälle där självständighet, individualism och “att klara sig själv” blivit norm.

Inte som ett medvetet val – utan som ett system.

”Ensam är stark”

I Sverige finns ett välkänt uttryck:

Ensam är stark.

Det säger mycket om hur vi ser på styrka, ansvar och värde.

Att inte behöva andra.
Att inte belasta.
Att klara sig själv.

Men frågan är om det verkligen är sant.

Och till vilket pris.

Vi är flockdjur

Människan är ett flockdjur.

Det är inte filosofi – det är biologi.

I tusentals år har överlevnad, trygghet och hälsa varit beroende av att vi levt i sammanhang där man hjälpts åt.

• Med barn
• Med mat
• Med hushåll
• Med sjukdom
• Med sorg
• Med livets tyngd

Ingen gjorde allt själv.

Kulturer som bär varandra

I många delar av världen är detta fortfarande självklart.

Storfamiljer där flera generationer lever nära varandra.

Där äldre hjälper yngre – och yngre tar hand om äldre.

Där barn växer upp med fler vuxna omkring sig.

Där sjukdom inte möts med ensamhet, utan med närvaro.

Tryggheten är inte individuell.

Den är kollektiv.

Kontrasten till det svenska sättet

I Sverige ser det ofta annorlunda ut.

Här förväntas varje hushåll fungera som en isolerad enhet.

Man ska:

• jobba
• ta hand om barn
• sköta hemmet
• vara stark
• inte belasta andra

Hjälp erbjuds sällan spontant.

Och många drar sig för att ta emot den – även när den behövs.

Styrka som ensamhet

När styrka definieras som att inte behöva någon annan, blir sårbarhet något man ska dölja.

Behov blir svaghet.

Trötthet blir något man hanterar själv.

Sorg, sjukdom och livets svåra perioder ska helst inte synas.

Men biologiskt sett är detta ett högt pris att betala.

Ensamhet och psykisk ohälsa

Det är svårt att ignorera sambandet.

Ensamhet är i sig en stark stressignal för kroppen.

När vi saknar flock, sammanhang och stöd upplever nervsystemet otrygghet.

Och ett otryggt nervsystem påverkar både mental och fysisk hälsa.

I samhällen där människor lever nära varandra och hjälps åt finns ofta en grundläggande känsla av att inte vara ensam i livet.

Det i sig är ett skydd.

Mening och syfte

Att hjälpa andra ger mening.

Att vara behövd ger syfte.

Att få bidra – inte bara prestera – stärker både individen och gruppen.

När människan isoleras till ett projekt som ska optimeras, förloras något djupt mänskligt.

Den digitala ersättningen

Samtidigt som den fysiska gemenskapen minskat, har den digitala ökat.

Vi sitter ensamma – och tittar på andras liv.

Ser vad andra gör.
Hur de mår.
Hur lyckade de verkar.

Det är inte gemenskap.

Det är en illusion av närhet.

Ai tar oss ännu ett steg bort från varandra då vi ersätter våra egna berättelser och erfarenheter med en digital dator som sägs kunna allt.

The Holy Grail of knowledge at your fingertips! 

Men det skadar vårt innersta väsen genom att vi tappar kontakten med the Hive Mind. 

Kultur som biologi

Kultur är mer än bara konst, musik eller traditioner.

Kultur är hur vi lever.

Hur vi rör oss.
Hur vi äter.
Hur vi tar hand om varandra.
Hur vi hanterar sjukdom och åldrande.

I den meningen är kultur djupt biologisk.

Den formar vårt nervsystem, vår trygghet och vår hälsa.

Kanske behöver vi omvärdera styrka

Kanske är inte styrka att klara allt själv.

Kanske är styrka att våga vara del av något större.

Att be om hjälp.
Att ge hjälp.
Att höra till.

Inte för att det är romantiskt.

Utan för att det är mänskligt.