Mikroplast i lungorna – påverkar det hälsan över tid?

Av Eric Unevik | Erics Hälsohörna – holistisk hälsa och inomhusmiljö

Vi tänker ofta på plast som ett miljöproblem utanför kroppen. Något som finns i haven, i jorden och längs stränderna. Men forskningen har under de senaste åren flyttat frågan betydligt närmare oss själva. Små plastpartiklar har hittats i mänsklig lungvävnad, och en ny studie som presenterades i september 2026 fann dem oftare och i större mängd hos personer med lungcancer än hos andra patienter som genomgick samma typ av lungundersökning.

Studien bevisar inte att mikroplast orsakar lungcancer. Men den väcker en fråga som är svår att avfärda: om vi andas in främmande plastpartiklar varje dag och en del av dem blir kvar i lungorna – hur rimligt är det att anta att de aldrig påverkar vävnaden över tid? Personligen vet jag vad jag tycker. 

För mig handlar detta inte om att skapa rädsla. Det handlar om att våga vara nyfiken även innan forskningen kan ge oss ett slutgiltigt svar. Hälsa formas sällan av en enda faktor. Den formas av den samlade miljö kroppen lever i, den belastning den behöver hantera och den förmåga till återhämtning och reparation som finns kvar.

Vad är mikroplast?

Mikroplast är ett samlingsnamn för plastpartiklar som är mindre än fem millimeter. De minsta partiklarna mäts i mikrometer, och ännu mindre partiklar brukar kallas nanoplast. Mikroplast kan tillverkas i liten form från början, men mycket uppstår när större plastföremål bryts ned genom solljus, värme, slitage och friktion.

Partiklarna kan komma från bland annat syntetiska textilier, mattor, möbler, förpackningar, bildäck, byggmaterial och andra vardagsprodukter. De finns inte bara i vatten och mat. De finns även i luften och i vanligt hushållsdamm. En systematisk översikt från 2024 fann generellt högre beräknad inandningsexponering inomhus än utomhus.

Det gör inomhusmiljön intressant. De flesta av oss tillbringar större delen av dygnet inomhus, omgivna av material som långsamt nöts och avger fibrer och fragment.

Det vi inte ser kan fortfarande vara en del av luften vi andas.

Vad visade den nya lungstudien?

Studien presenterades den 3 september 2026 vid European Respiratory Society Congress. Den omfattade 100 personer som genomgick bronkoskopi på grund av lungsymtom. Hälften fick senare diagnosen lungcancer och hälften fick inte det. Alla lämnade ett prov från lungsköljvätska och hos 50 personer togs även ett litet vävnadsprov.

Forskarna identifierade sammanlagt 232 mikroplastpartiklar. Hos 70 procent av deltagarna gick det att påvisa mikroplast i minst ett av proverna.

Det mest uppmärksammade fyndet var att personer med lungcancer oftare hade påvisbar mikroplast och dessutom en större total partikelbörda än gruppen utan lungcancer.

Polypropen och polyeten var de vanligaste plastsorterna. Det är material som finns överallt omkring oss – i förpackningar, textilier och mängder av vanliga hushållsprodukter.

Och för mig är det just där studien blir intressant. Vi vet att partiklarna kan ta sig hela vägen ner i lungorna. Nu ser forskarna dessutom en större partikelbörda i gruppen med lungcancer.

Det är en signal värd att följa.

Fynd är inte samma sak som betydelselöshet

I hälsodebatten hamnar vi ofta i två ytterligheter. Antingen blir ett tidigt fynd omedelbart ett bevis på stor fara, eller så avfärdas det helt eftersom hela orsakskedjan ännu inte är kartlagd. Båda reaktionerna gör frågan enklare än den är.

Vi vet nu att mikroplast kan nå den mänskliga lungan. Det har visats även i tidigare studier av lungvävnad.

Vi vet också att partiklarnas storlek, form, yta och kemiska innehåll kan påverka var de fastnar och hur kroppen möter dem. Mindre partiklar kan nå djupare delar av luftvägarna, medan fibrer kan bete sig annorlunda än runda partiklar.

Det finns fortfarande mycket vi inte känner till om vad en livslång exponering innebär. Men vetenskaplig osäkerhet betyder inte automatiskt biologisk ofarlighet.

Det betyder att vi fortfarande håller på att förstå hela kedjan.

Hur skulle mikroplast kunna påverka lungorna?

När forskare tittar närmare på vad plastpartiklar kan göra i biologisk vävnad återkommer flera intressanta mekanismer.

• Oxidativ stress: partiklar kan öka bildningen av reaktiva ämnen som belastar cellernas skydds- och reparationssystem.
• Inflammatorisk aktivering: immunförsvaret kan reagera på partiklarna som främmande material, särskilt om de blir kvar i vävnaden.
• Påverkan på lungbarriären: cellerna som skiljer luften från blodbanan bildar en mycket tunn och känslig yta. Experiment har visat att vissa partiklar kan störa denna barriär.
• Transport av andra ämnen: plast kan innehålla tillsatser och dess yta kan bära med sig andra kemiska ämnen eller mikroorganismer.
• Förändrad lokal miljö: långvarig partikelexponering kan påverka samspelet mellan slemhinnor, immunceller och lungornas mikrobiella miljö.

Det är alltså inte svårt att se varför forskare är intresserade av vad som händer när främmande partiklar når en vävnad som egentligen är byggd för ett ständigt utbyte mellan luft och kropp.

Lungorna är dessutom en enorm kontaktyta mot vår omgivning. Varje dag passerar tusentals liter luft genom luftvägarna.

Andetag efter andetag.

Kroppen är byggd för att rensa luften – men systemen har gränser

Luftvägarna är inte passiva rör. Näsan fångar partiklar, slem binder sådant som inte hör hemma där och flimmerhår transporterar material uppåt så att det kan hostas upp eller sväljas. Immunceller tar hand om partiklar som når längre ned.

Rörelse, djupa andetag och fungerande slemhinnor är delar av lungornas naturliga försvar.

Men storlek och form spelar roll. Mycket små partiklar kan nå lungblåsorna, där avståndet till blodet är minimalt. Vissa partiklar kan rensas bort medan andra verkar kunna bli kvar längre i vävnaden.

Den nya studien fann dessutom att mängden i lungsköljvätska och mängden inne i vävnaden inte alltid följdes åt. Det är ytterligare en intressant pusselbit kring hur partiklar kan fördelas och behållas i olika delar av lungan.

Den totala belastningen är det som intresserar mig

Ur ett holistiskt perspektiv tycker jag att det blir ännu mer intressant.

Kroppen hanterar inte mikroplast i ett vakuum.

Den hanterar samtidigt luftföroreningar, damm, kemikalier, infektioner, stress, sömnbrist, näringsbehov och alla de andra belastningar som livet innebär. Samtidigt ska kroppen reparera vävnad, reglera inflammation, återhämta nervsystemet och hålla sina skyddsbarriärer fungerande.

Det är också därför jag inte tycker att vi behöver vänta tills varje sista detalj är kartlagd innan vi gör enkla förändringar.

När en främmande partikel återfinns i en känslig vävnad, när forskning visar möjliga vägar till irritation och inflammation och när exponeringen sker kontinuerligt, känns det ganska rimligt att minska den onödiga belastning vi faktiskt kan påverka.

Inte för att leva i rädsla – utan för att skapa en bättre miljö omkring kroppen.

Små sätt att minska den onödiga exponeringen

Vi kan inte helt undvika mikroplast i dagens samhälle. Och det behöver heller inte vara målet. Jag tycker mycket mer om tanken att börja med det som är enkelt och återkommande.

• vädra regelbundet när utomhusluften är god och se till att ventilationen fungerar
• dammsug med ett väl fungerande partikelfilter och våttorka hellre än att virvla upp torrt damm
• tvätta sängkläder och textilier regelbundet, särskilt där mycket fibrer samlas
• välj naturmaterial som ull, linne och bomull när det är praktiskt och du ändå ska köpa nytt
• undvik att hetta upp, slipa eller bränna plast inomhus
• var extra uppmärksam på arbetsmiljöer där plast, syntetiska material eller damm bearbetas

Det handlar om att minska några av de källor vi faktiskt kan påverka. Inte att skapa ett perfekt hem.

Och plasten når förstås inte bara kroppen genom luften.

Om du vill fördjupa dig i hur själva bostaden kan vara en del av den totala hälsobelastningen kan du även läsa Mögel – är ditt hem en del av ditt hälsopussel?

Min reflektion

Jag tror att framtidens hälsosyn kommer behöva räkna in mer än kost, motion och enskilda provvärden. Vi lever i ständig kontakt med vår omgivning. Vi andas den, dricker den, äter den och låter den vila mot huden varje dag.

Det betyder inte att varje främmande ämne gör oss sjuka. Men det betyder heller inte att kroppen är opåverkad bara för att vetenskapen ännu inte har hunnit bevisa exakt vad en livslång blandning av små exponeringar gör.

Kanske visar framtida forskning att mikroplastens betydelse är mindre än vi oroar oss för. Kanske visar den att partiklarna bidrar till inflammation och sjukdom hos vissa känsliga personer. Kanske är sanningen olika beroende på partikel, dos, livsmiljö och människans övriga belastning.

Det är där jag vill lämna frågan öppen:

Källor och vidare läsning

• European Respiratory Society: Greater microplastic burden in lung cancer patients, rapporterad 4 september 2026
• Science Media Centre: expertkommentar till studien, 4 september 2026
• Jenner med flera: Detection of microplastics in human lung tissue, Science of the Total Environment, 2022
• Eberhard med flera: Systematic review of microplastics and nanoplastics in indoor and outdoor air, 2024
• WHO: Dietary and inhalation exposure to nano- and microplastic particles, 2022

Informationen på Erics Hälsohörna är avsedd för kunskap och inspiration och ersätter inte individuell medicinsk bedömning eller behandling.