Mikroplast i tepåsen – vad du dricker varje dag utan att veta om det

Av Eric | Erics Hälsohörna – Kost & Livsstil

Du kokar vatten. Du lägger i tepåsen. Du väntar. Och medan du väntar – medan du tror att du gör något nyttigt för kroppen – löser sig miljarder plastpartiklar upp i din kopp. Det är inte en konspirationsteori. Det är vad forskningen visar. Och det börjar med ett grundläggande antagande vi aldrig ifrågasatt: att en tepåse som klarar 100 grader varmt vatten utan att gå sönder måste vara gjord av något annat än papper.

Innehållsförteckning

1. Te är faktiskt fantastiskt – men bara om du dricker det rätt
2. Vad är en tepåse egentligen gjord av?
3. Vad forskningen faktiskt visar
4. Hur mycket plast får vi i oss per år?
5. PET-flaskor – samma problem i ett glas vatten
6. Bästa och sämsta tepåsarna
7. Lösblad och stålsil – den enda plastfria tekoppen
8. Min reflektion

Te är faktiskt fantastiskt – men bara om du dricker det rätt

Innan vi pratar om problemet vill jag säga något viktigt: te är en av de mest hälsosamma drycker du kan dricka. Det är inte hype. Det är välbelagd vetenskap.

En stor genomgång publicerad i tidskriften Beverage Plant Research 2025 – baserad på decennier av studier från Kinas Tea Research Institute och Chinese Academy of Agricultural Sciences – sammanfattar det tydligt: regelbundet te-drickande är kopplat till lägre risk för hjärt-kärlsjukdom, diabetes typ 2, vissa cancerformer, kognitiv nedgång och muskelförlust hos äldre.

Grönt te, svart te, oolong – alla innehåller polyfenoler och katekinföreningar som verkar anti-inflammatoriskt, skyddar nervcellerna och stödjer ämnesomsättningen. Flera kohortstudier visar att regelbundna te-drickare har lägre total dödlighet jämfört med dem som inte dricker te alls.

Men – och det är ett stort men – studien är tydlig med att hur du dricker teet spelar lika stor roll som om du dricker det. Flaskbaserat te och bubble tea innehåller ofta socker, konstgjorda sötningsmedel och konserveringsmedel som i princip tar bort alla hälsofördelar. Teet måste bryggas färskt, av hela eller lösa blad, för att ge de verksamma ämnena tillräckliga koncentrationer.

Te är en av de äldsta medicinerna vi känner till. Men det är nybryggt lösblad som ger effekten – inte flaskan i kyldisken och inte tepåsen i den fabriksproducerade varma muggen.

Det är precis det som gör plastfrågan så viktig. Te förtjänar bättre än att drickas ur ett kemiset av plast och hartser. Och du förtjänar fördelarna av teet – utan bieffekterna av påsen.

Vad är en tepåse egentligen gjord av?

De flesta tror att tepåsen är gjord av papper. Och det stämmer delvis – traditionella tepåsar är av cellulosafibrer. Men titta på en modern tepåse, särskilt de triangelformade "silken mesh"-påsarna, och fråga dig: varför håller den formen? Varför blir den inte genomblöt och upplöst i het vätska?

Svaret är plast. Ofta polypropylen, nylon eller PET. Och även de traditionella papperspåsarna innehåller ofta en plastbaserad försegling längs kanterna – i regel termoplast, ett värmeaktiverat lim med plastbas.

Det vill säga: vi har i decennier sänkt plast i kokande vatten och sedan druckit resultatet. Och ingen har frågat om det är okej.

En tepåse som klarar 100 graders vatten utan att falla sönder är inte gjord av enbart papper. Papper löses upp av het vätska. Vad som håller ihop påsen är i de flesta fall plast – och plast löses upp i het vätska också. Det sker bara mikroskopiskt.

Och även om vi bortser från plasten – papper är inte heller rent i sig. En tepåse som ska hålla ihop i 95 graders vatten i flera minuter kräver kemisk hjälp på flera nivåer:

Expressen skrev nyligen om papper och livsmedel

Hartser och limningsmedel. Rena cellulosafibrer suger upp vätska och faller sönder. Här är det viktigt att skilja på två typer: naturliga hartser baserade på tallkåda (abietinsyra) är biologiskt mer inerta – de reagerar svagare med kroppen och är troligen mindre problematiska. Syntetiska hartser baserade på petroleumkemi är mer reaktiva och sämre utforskade vid uppvärmning. Du kan sällan avgöra vilken typ som används utan att kontakta tillverkaren direkt – det anges nästan aldrig på förpackningen. Utan hartser löses tepåsen upp i koppen. Det är en kemisk nödvändighet, inte ett val.

Våtstyrkemedel. För att papperet ska hålla formen när det är genomblött används kemikalier som polyamid-epiklorhydrin (PAE) eller epikolhydrin. PAE är välkänt som hormonstörande och klassas i flera studier som misstänkt cancerframkallande.

Blekmedel. Konventionellt vitt papper bleks med klorföreningar som kan bilda dioxiner och organoklorföreningar. Oblekt, brunt papper är ett bättre alternativ – men löser inte grundproblemet med hartser och våtstyrkemedel.

Slutsatsen är logisk: det finns inget sätt att göra en tepåse av papper som tål kokande vatten utan kemikalier vi inte vill ha i vår dryck. Det är inte ett tillverkningsfel – det är ett grundläggande materialfaktum.

Vad forskningen faktiskt visar

2019 publicerade forskare vid McGill University i Kanada en studie i tidskriften Environmental Science & Technology. De testade vad som händer när en enda plastbaserad tepåse bryggs i vatten vid 95 grader.

Resultatet: 11,6 miljarder mikroplastpartiklar och 3,1 miljarder nanoplastpartiklar per kopp. Nivåerna var tusentals gånger högre än mikroplast i flaskvatten.

Nanoplast är särskilt oroande. Det är så litet att det kan ta sig in i enskilda celler, passera blod-hjärnbarriären och transporteras till organ som levern, lungorna och hjärnan. Vi vet ännu inte exakt vad långvarig exponering gör med människokroppen – men plast bär på kemikalier som är hormonstörande och läcker ut lättare vid hög temperatur.

Hur mycket plast får vi i oss per år?

En stor analys publicerad av WWF 2019 – baserad på data från University of Newcastle i Australien – uppskattade att en genomsnittlig människa får i sig ungefär 5 gram mikroplast per vecka – ungefär ett kreditkorts vikt. Per år runt 250 gram. Per decennium: 2,5 kilo plast i kroppen.

De största källorna är dricksvatten, skaldjur, salt och te och kaffe bryggt med plastbaserade påsar och kapslar.

Studier har hittat mikroplast i blodet, lungorna, levern, testiklarna och moderkakan. En italiensk studie 2024 fann att patienter med mikroplast i sina halspulsåder hade 4,5 gånger högre risk för hjärtinfarkt, stroke eller dödsfall under en treårsperiod. Det är inte längre en hypotetisk risk. Det är mätbar biologi.

PET-flaskor – samma problem i ett glas vatten

Plastflaskor – särskilt PET-flaskor för mineralvatten – läcker också mikroplast och kemikalier. Mängden ökar med värme, tid och återanvändning.

Värme. En plastflaska som stått i solen i en bil läcker mångfalt mer mikroplast. Studier visar att flaskor utsatta för 70 grader under en vecka läckte över 100 gånger mer än kyllagrade flaskor.

Återanvändning. Engångsplastflaskor bryts ned för varje användning och läcker mer och mer. De är designade för engångsbruk av en anledning.

BPA – bisfenol A – är ett känt hormonstörande ämne som läcker från plast. De flesta tillverkare har bytt till "BPA-fria" flaskor – men ersättningsämnena BPS och BPF visar liknande hormonstörande egenskaper. "BPA-fri" är i många fall bara ett marknadsföringsknep.

Bästa och sämsta tepåsarna

Undvik – Plastmesh-påsar (pyramid och silke): De triangelformade "silken mesh"-påsarna av nylon eller PET är de absolut sämsta. Gjorda av ren plast, bryggda i kokande vatten. Om det står "nylon", "PET" eller "silikon" på förpackningen – lägg tillbaka den.

Tveksamt – Konventionella papperspåsar med plastförsegling: De klassiska fyrkantiga tepåsarna av papper är bättre men inte problemfria. De flesta har en termoplastisk försegling och behandlats med hartser och våtstyrkemedel. Varumärken som Lipton, Twinings och Tetley tillhör denna kategori.

Acceptabelt – Oblekt papper utan plastförsegling: Ekologiska märken som Sonnentor använder oblekt papper utan plastförsegling och stänger påsarna mekaniskt. Titta efter "plastfri" eller "plastic-free" på förpackningen.

Bäst – Lösblad: Det enda alternativet som eliminerar problemet helt. Lösblad te i en rostfri stålsil ger dig en plastfri kopp te – och dessutom te av högre kvalitet med mer smak och fler antioxidanter.

Lösblad och stålsil – den enda plastfria tekoppen

Att byta till lösblad te kräver egentligen bara tre saker: lösblad te, en rostfri stålsil (50–150 kronor, håller ett liv) och tre extra minuter. Undvik sillar av plast – det är att byta ett plastproblem mot ett annat.

En fördel med lösblad som sällan nämns: du ser vad du köper. En tepåse döljer kvaliteten på teet inuti. Lösblad är transparenta – du ser om det är hela blad av hög kvalitet eller dammigt restmaterial, vilket är vad många billiga tepåsar faktiskt innehåller.

Min reflektion

Jag dricker te varje dag. Och jag bytte till lösblad för ett par år sedan – inte för att det var trendigt, utan för att det var logiskt när jag väl förstod vad en tepåse egentligen är gjord av.

Det som slår mig med den här frågan är hur vi aldrig ifrågasatt grundantagandet. En tepåse som klarar kokande vatten utan att gå sönder. Självklart accepterade vi det. Men "det fungerar" och "det är säkert" är inte samma sak.

Mikroplast i blodet. I hjärnan. I moderkakan. Det är inte framtida risker. Det är nuet. Och det börjar med de val vi gör varje morgon när vi kokar vatten.

Byt till lösblad te. Köp en rostfri stålsil. Det är en av de enklaste bytena du kan göra – och en av de få där du eliminerar ett problem helt, inte bara minskar det.

📞 Vill du ha hjälp att se över din livsstil? Boka ett samtal med mig. Vi tittar på din kost, dina vanor och vad som är rätt nästa steg för just dig. Boka samtal →

🔬 Tarmtest med personlig tolkning Mikroplast, bekämpningsmedel och processad mat belastar tarmen. Ta reda på hur din tarm faktiskt mår. Se tarmtest →

Källor & referenser

• Hernandez L.M. et al. (2019). Plastic Teabags Release Billions of Microparticles and Nanoparticles into Tea. Environmental Science & Technology, McGill University. https://pubs.acs.org/doi/10.1021/acs.est.9b02540
• Cox K.D. et al. (2019). Human Consumption of Microplastics. Environmental Science & Technology / WWF, University of Newcastle. https://pubs.acs.org/doi/10.1021/acs.est.9b01517
• Ragusa A. et al. (2021). Plasticenta: First Evidence of Microplastics in Human Placenta. Environment International. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0160412020322297
• Marfella R. et al. (2024). Microplastics and Nanoplastics in Atheromas and Cardiovascular Events. New England Journal of Medicine. https://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMoa2309822
• Yong C.Q.Y. et al. (2020). Toxicity of Microplastics and Nanoplastics in Mammalian Systems. International Journal of Environmental Research and Public Health.
• European Food Safety Authority (EFSA). (2016). Presence of Microplastics and Nanoplastics in Food. EFSA Journal.
• Yang M. et al. (2025). Beneficial health effects and possible health concerns of tea consumption: a review. Beverage Plant Research, Chinese Academy of Agricultural Sciences. https://doi.org/10.48130/bpr-0025-0036

Forskningen om nanoplast hos människor är fortfarande i ett tidigt skede. Resultat från djurstudier kan inte alltid direkt överföras till människa. Innehållet ska ses som informationsunderlag, inte medicinsk rådgivning.