Mikroplast i tepåsen – vad du dricker varje dag utan att veta om det

Av Eric | Erics Hälsohörna – Kost & Livsstil

Du kokar vatten. Du lägger i tepåsen. Du väntar. Och medan du väntar – medan du tror att du gör något nyttigt för kroppen – kan enorma mängder mycket små plastpartiklar frigöras från vissa plastbaserade tepåsar ner i din kopp. Det är inte en konspirationsteori. Det är vad forskare faktiskt har uppmätt. Och det väcker en ganska självklar fråga: vad är egentligen tepåsen vi sänker ner i nästan kokande vatten gjord av?

Te är faktiskt fantastiskt – men bara om du dricker det rätt

Innan vi pratar om problemet vill jag säga något viktigt: te är en av de mest intressanta dryckerna vi har ur hälsosynpunkt. Det är inte bara tradition och känsla – det finns mycket forskning bakom teets olika växtämnen.

En stor genomgång publicerad i tidskriften Beverage Plant Research 2025 sammanfattade forskning kring te och hälsa. Regelbundet tedrickande har i observationsstudier kopplats till bland annat hjärt-kärlhälsa, metabol hälsa och kognitiv funktion.

Grönt te, svart te och oolong innehåller polyfenoler och andra bioaktiva växtämnen som länge studerats för sina antioxidativa och antiinflammatoriska egenskaper.

Men hur du dricker teet spelar också roll. Färdig dryck på flaska, bubble tea och andra tebaserade produkter kan samtidigt innehålla stora mängder socker och andra ingredienser. Det är något helt annat än att brygga ett bra te hemma.

Te är en av våra äldsta växtdrycker. För mig är det ganska logiskt att låta själva tebladet stå i centrum – inte plasten runt omkring det.

Det är precis det som gör plastfrågan så intressant. Om vi dricker te för växtämnenas skull känns det rimligt att också fundera över vad vi brygger det i.

Vad är en tepåse egentligen gjord av?

De flesta tänker nog på tepåsen som papper. Och många traditionella tepåsar består till stor del av cellulosafibrer.

Men alla tepåsar är inte likadana.

De genomskinliga eller halvgenomskinliga pyramidpåsarna som ibland marknadsförs som ”silken mesh” kan exempelvis bestå av syntetiska polymerer som nylon eller PET. Det finns också tepåsar där plastmaterial används för värmeförsegling eller som en del av fibermaterialet.

Det betyder i praktiken att vissa av oss har sänkt plastmaterial i nästan kokande vatten och sedan druckit vattnet.

Och just kombinationen plast + värme + dryck tycker jag är värd att fundera över.

Pappersbaserade tepåsar är en annan fråga. De kan tillverkas på flera olika sätt och innehålla olika bindemedel, våtstyrkemedel eller förseglingsmaterial. Därför går det inte att säga att alla papperspåsar innehåller samma ämnen.

Vill man veta exakt vad en specifik tepåse består av behöver man titta på tillverkarens materialinformation – eller fråga tillverkaren direkt.

Men det finns också en ännu enklare väg.

Man kan hoppa över påsen helt.

Vad forskningen faktiskt visar

2019 publicerade forskare vid McGill University i Kanada en studie i Environmental Science & Technology. De undersökte vad som hände när plastbaserade tepåsar bryggdes i vatten vid 95 grader.

Resultatet fick stor uppmärksamhet.

Forskarna uppskattade att en enda tepåse kunde frigöra omkring 11,6 miljarder mikroplastpartiklar och 3,1 miljarder nanoplastpartiklar i en kopp.

Materialet i de testade påsarna var nylon och PET, och forskarna kunde matcha partiklarna i vattnet till materialet i själva tepåsarna.

Det är viktigt att förstå vad studien faktiskt säger: det här gäller de plastbaserade tepåsar som testades. Siffran ska alltså inte automatiskt överföras till varje tepåse på marknaden.

Men för mig räcker själva fyndet ganska långt.

Om en produkt av plast kan släppa ifrån sig miljarder mikro- och nanopartiklar när den läggs i hett vatten – och jag lika gärna kan använda lösbladste och en stålsil – då är valet ganska enkelt.

Hur mycket mikroplast får vi egentligen i oss?

Du har säkert hört jämförelsen tidigare: ett kreditkort plast i veckan.

Den bilden fick enorm spridning efter en analys från 2019 och efterföljande forskning som uppskattade människans intag av mikroplast till mellan cirka 0,1 och 5 gram per vecka. Den övre delen av spannet motsvarar ungefär vikten av ett kreditkort.

Det betyder inte att forskningen idag kan slå fast att varje människa faktiskt äter exakt 250 gram mikroplast om året. Nyare forskning visar att uppskattningarna varierar kraftigt beroende på kost, dricksvatten, miljö och framför allt hur små partiklar forskarna klarar av att mäta. Den höga uppskattningen bakom kreditkortsexemplet har också diskuterats och kritiserats metodologiskt.

Men jag tycker fortfarande att kreditkortet är en väldigt bra bild av varför frågan väckte sådan uppmärksamhet från början. Vi pratar inte längre om plast som bara finns i havet eller på en strand någonstans. Vi exponeras för mikro- och nanoplast genom mat, vatten och luft – varje dag.

Och samtidigt hittar forskare plastpartiklar på allt fler platser i människokroppen.

Studier har rapporterat mikro- eller nanoplast i bland annat blod, lungvävnad, moderkaka och kärlplack.

En uppmärksammad italiensk studie publicerad i New England Journal of Medicine 2024 undersökte personer som opererades för åderförkalkning i halspulsådern. Hos de patienter där mikro- och nanoplast kunde påvisas i kärlplacken sågs under uppföljningen en tydligt högre risk för det sammansatta utfallet hjärtinfarkt, stroke eller död.

Det betyder inte att studien bevisar att plastpartiklarna orsakade händelserna. Men för mig är signalen tillräckligt intressant för att motivera en ganska enkel princip:

Kan jag minska onödig plastkontakt med mat och dryck utan att göra livet komplicerat så gör jag det.

PET-flaskor – ytterligare en källa

Tepåsar är förstås inte den enda möjliga källan till mikroplast.

Plastflaskor och andra plastförpackningar kan också bidra med partiklar, och temperatur, mekaniskt slitage, lagring och återanvändning är faktorer som kan påverka hur materialet förändras över tid.

Det är ytterligare en anledning till att jag personligen undviker att låta plastflaskor ligga varma i bilen eller använda engångsflaskor om och om igen.

Och här finns en viktig detalj: PET-flaskor är normalt inte tillverkade med BPA. BPA förknippas framför allt med vissa polykarbonatplaster och epoximaterial. Därför ska vi inte blanda ihop frågan om BPA med frågan om mikroplast från PET.

Poängen behöver egentligen inte göras mer komplicerad än så.

Glas, rostfritt stål och andra material ger oss enkla alternativ i många situationer där plast inte behövs.

Bästa och sämsta tepåsarna

Undvik helst – plastbaserade mesh- och pyramidpåsar: Om påsen är gjord av nylon, PET eller annan plast ser jag ingen större anledning att brygga den i nästan kokande vatten när alternativ finns.

Bättre – pappersbaserade tepåsar: Traditionella papperspåsar är inte samma sak som de plastpåsar som gav de extrema partikelmängderna i McGill-studien. Men konstruktionen varierar mellan tillverkare och vissa använder plastbaserade förseglingsmaterial eller andra tillsatser.

Ännu bättre – dokumenterat plastfria tepåsar: Om du vill fortsätta använda tepåsar, leta efter tillverkare som uttryckligen anger att påsen är plastfri. Oblekt papper och mekanisk förslutning kan vara ytterligare saker att titta efter.

Bäst enligt mig – lösblad: Då slipper du fundera på vad påsen är gjord av överhuvudtaget. Lösbladste i en rostfri stålsil ger en enkel kopp te utan tepåsen som mellanled – och ofta får du dessutom bättre te på köpet.

Lösblad och stålsil – den enkla vägen

Att byta till lösbladste kräver egentligen bara tre saker: lösbladste, en rostfri stålsil och några extra minuter.

Undvik gärna silar av plast. Det känns lite som att byta ett plastproblem mot ett annat.

En fördel med lösblad som sällan nämns är att du faktiskt ser vad du köper. En tepåse döljer kvaliteten på teet inuti. Med lösblad ser du om det är fina hela blad eller mest små fragment och tedamm.

Och själva ritualen blir faktiskt trevligare.

Du kokar vattnet. Tar fram bladen. Låter dem dra. Häller upp.

En liten sak kanske. Men hälsa består väldigt ofta av just små saker vi gör om och om igen.

Min reflektion

Jag dricker te varje dag. Och jag bytte till lösblad för ett par år sedan – inte för att det var trendigt, utan för att det var logiskt när jag väl började fundera över vad vissa tepåsar faktiskt är gjorda av.

Det som slår mig med den här frågan är hur lätt vi accepterar en produkt bara för att den alltid har funnits där.

Tepåsen ligger bredvid koppen. Vi stoppar den i hett vatten. Vi tänker inte mer på det.

Men när forskning börjar hitta mikro- och nanoplast både i sådant vi äter och dricker och på olika platser i människokroppen tycker jag att det är rimligt att börja titta på de exponeringar som faktiskt är enkla att påverka.

Vi kan inte leva i en plastfri värld.

Men vi behöver heller inte värma plast tillsammans med det vi ska äta och dricka när det finns enkla alternativ.

Byt till lösbladste. Köp en rostfri stålsil.

Det är ingen detoxkur. Ingen komplicerad biohack. Ingen dyr investering.

Bara ett litet byte i vardagen.

Och ibland är det precis där jag tycker att det är klokast att börja.

Källor & referenser

• Hernandez L.M. et al. (2019). Plastic Teabags Release Billions of Microparticles and Nanoparticles into Tea. Environmental Science & Technology, McGill University. https://pubs.acs.org/doi/10.1021/acs.est.9b02540
• Cox K.D. et al. (2019). Human Consumption of Microplastics. Environmental Science & Technology. https://pubs.acs.org/doi/10.1021/acs.est.9b01517
• Ragusa A. et al. (2021). Plasticenta: First Evidence of Microplastics in Human Placenta. Environment International. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0160412020322297
• Marfella R. et al. (2024). Microplastics and Nanoplastics in Atheromas and Cardiovascular Events. New England Journal of Medicine. https://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMoa2309822
• Yong C.Q.Y. et al. (2020). Toxicity of Microplastics and Nanoplastics in Mammalian Systems. International Journal of Environmental Research and Public Health.
• European Food Safety Authority (EFSA). (2016). Presence of Microplastics and Nanoplastics in Food. EFSA Journal.
• Yang M. et al. (2025). Beneficial health effects and possible health concerns of tea consumption: a review. Beverage Plant Research. https://doi.org/10.48130/bpr-0025-0036

Forskningen om mikro- och nanoplast hos människor utvecklas snabbt och många frågor om långsiktiga hälsoeffekter återstår. Informationen på Erics Hälsohörna är avsedd för kunskap och inspiration och ersätter inte individuell medicinsk bedömning eller behandling.