När kroppen öppnar sina gamla förråd – vad händer när vi går ner i vikt?

Tänk dig att du har ett gammalt förråd hemma. Under årens lopp har du ställt undan saker där. En del för att du vet att du behöver dem senare, andra för att du inte riktigt vet vad du ska göra med dem just nu. Du stänger dörren och fortsätter med livet. Men vad händer den dag du öppnar förrådet igen?

Jag har länge funderat på om vi kan använda samma bild för att förstå en del av det som händer i vår fettväv. Vi pratar ofta om kroppsfett som ett energilager, något vi samlar på oss och sedan förbränner när vi går ner i vikt. Men fettväven är betydligt mer än så. Den är ett levande organ som kommunicerar med resten av kroppen och som också kan innehålla ämnen vi exponerats för under många år som en slags karantän.

En del av dessa ämnen kan ha funnits där mycket länge. Och när kroppen börjar använda sina fettreserver kan fördelningen av vissa lagrade ämnen förändras. De kan åter komma i cirkulation och bli en del av kroppens pågående omsättning.

Det är här min nyfikenhet börjar på allvar. För tänk om viktnedgång ibland handlar om mer än att bara bli lättare? Tänk om en kroppslig förändring också kan väcka reaktioner som påminner om tidigare perioder i livet?

Jag vill dela en holistisk tanke som har vuxit fram genom min egna erfarenhet av viktnedgång och återkommande observationer i arbetet med klienter. Det är inte en färdig vetenskaplig förklaringsmodell, men jag kan inte heller ignorera att det stämmer med vad folk upplever och även jag själv gått igenom. 

1. Fettväven som kroppens Shurgard förråd

Jag tycker om att beskriva fettväven som ett slags karantän förråd. Det är ingen medicinsk term, utan en bild av hur kroppen ibland kan fördela och lagra ämnen som den av någon anledning inte klarar av att snabbt gör sig av med just där och då.

Under ett helt liv möter vi mängder av kemiska ämnen. De kommer från vår omgivning, maten, luften, vattnet, piller och annat samt de miljöer vi vistas i. Kroppen är väl rustad att hantera många av dem. Levern omvandlar ämnen, njurarna filtrerar blodet och tarmen deltar i utsöndringen av sådant som kroppen inte behöver behålla.

Men alla ämnen fungerar inte likadant och ibland är kroppen otroligt överbelastad och kan inte föra ut dom i den takt det skulle behövas.

Vissa ämnen är fettlösliga och mycket långlivade. De kan fördelas till kroppens fettväv och stanna där under lång tid. Det gäller exempelvis vissa äldre bekämpningsmedel och industriföroreningar som exempel.

Det intressanta är att denna lagring ibland kan fungera som en buffert. När en del av ett fettlösligt ämne finns i fettväven påverkar det hur ämnet fördelas mellan kroppens olika vävnader. Forskare har därför diskuterat fettvävens möjliga skyddande roll vid exponering för vissa långlivade miljöföroreningar.

Det betyder inte att kroppen medvetet sorterar allt skadligt till fettdepåerna. Men det innebär att fettväven kan bli en plats där vissa ämnen finns kvar under lång tid, samtidigt som livet fortsätter och vår omgivning förändras.

Det är den bilden jag vill att du ska bära med dig: ett förråd som inte nödvändigtvis är tomt bara för att vi har glömt vad som en gång hamnade där. Eller att det bara är en mjuk massa som byggs på men inte har någon funktion alls. 

2. Fettväven är ett levande organ

Fettväven är inte en passiv behållare. Den består av fettceller, blodkärl, nervförbindelser, immunceller och bindväv. Den deltar i regleringen av hunger, energibalans, inflammation och hormonella signaler.

Fettcellerna lagrar energi i form av triglycerider, men fettväven producerar också biologiskt aktiva ämnen. Hormoner som leptin och adiponektin är exempel på hur fettväven kommunicerar med andra delar av kroppen.

Det betyder att när mängden kroppsfett förändras, förändras inte bara vår vikt. Även hormonella signaler, energiomsättning och samspelet mellan olika organsystem kan påverkas.

Här behöver vi skilja mellan två olika saker. Den ena är kroppens naturliga energilagring, som vi behöver för att överleva perioder då vi inte äter. Den andra är att vissa främmande ämnen, på grund av sina egenskaper, också kan ansamlas i fettväven.

Alla miljögifter lagras inte i fett. Vissa ämnen utsöndras relativt snabbt, andra kan ansamlas i andra vävnader. Men just långlivade fettlösliga föroreningar ger oss en intressant ingång till frågan om vad som händer när fettdepåerna börjar minska.

3. När kroppen öppnar sina gamla förråd

När kroppen behöver använda sina energireserver sker en process som kallas lipolys. Lagrat fett bryts ned till fettsyror och glycerol som kan användas i energiomsättningen. Fettcellerna blir gradvis mindre när innehållet minskar.

Det är en naturlig och nödvändig process. Men samtidigt förändras förutsättningarna för ämnen som finns fördelade i fettväven.

Studier av människor som gått ner i vikt har visat att koncentrationen av vissa långlivade organiska toxiner kan öka i blodet under viktnedgång. När fettmassan minskar förändras fördelningen mellan lagringsvävnad och cirkulation, och en del ämnen kan åter mobiliseras och metaboliseras.

Det är viktigt att förstå vad detta innebär. En ökad koncentration i blodet betyder inte automatiskt att personen får symtom eller att kroppen är förgiftad. Men det visar att viktnedgång kan vara en mer komplex biokemisk process än att bara förbränna kalorier och gå ner i vikt.

För mig är detta själva utgångspunkten. Vi öppnar inte enbart ett energiförråd. Vi förändrar också en miljö där vissa ämnen kan ha befunnit sig under lång tid, ämnen som varit knutna till händelser eller perioder i livet.

4. Vad kan egentligen finnas lagrat?

En människa som växte upp under 1970- eller 1980-talet har levt i en annan kemisk miljö än ett barn som föds i dag. Ämnen som tidigare användes inom jordbruk, industri och tillverkning har i vissa fall förbjudits eller begränsats eftersom de visat sig vara långlivade och kunna ansamlas i naturen. Samtidigt finns idag stora mängder av kemikalier som inte fanns på den tiden. 

PCB och DDT-relaterade ämnen är exempel på sådana föroreningar. De kan finnas kvar i miljön långt efter att användningen upphört. Vissa kan också finnas kvar i människokroppen under många år, lagrade i förrådet.

Det här innebär att vår biologiska historia inte enbart består av det vi gör i dag. Tidigare exponeringar kan fortfarande ha betydelse, även när vi för länge sedan har förändrat vår kost, vårt arbete eller vår livsmiljö.

Det betyder däremot inte att varje tidigare gift, toxin, erfarenhet eller känsla finns lagrad som ett ämne i fettväven. Kroppens kemiska lagring och nervsystemets sätt att lära sig av erfarenheter är olika processer. Men jag tycker att det är intressant att fundera över hur de kan samspela när kroppen genomgår en större förändring.

5. Kan kroppen reagera på något som hände för länge sedan?

Nu kommer vi till den del av resonemanget som jag personligen tycker är allra mest fascinerande.

Jag har funderat över om ämnen som åter kommer i cirkulation under viktnedgång i vissa situationer skulle kunna bidra till att väcka kroppsliga reaktionsmönster som påminner om en tidigare period/situation i livet.

Föreställ dig att en människa under en viss period levde med mycket stress, dålig sömn och en särskild kemisk eller hormonell miljö. Många år senare ser livet helt annorlunda ut. Personen har förändrat sin livsstil och börjar nu gå ner i vikt. Under processen uppstår plötsligt en märkligt bekant oro, rastlöshet eller kroppslig känsla.

Det är som om kroppen känner igen något, trots att personen själv inte befinner sig i samma livssituation längre kanske inte ens bor, arbetar eller lever på samma sätt men ändå känns det så där igen.

Min holistiska hypotes är att när vi går ner i vikt och löser upp fettdepåer som lagrats in under vissa förhållanden så blir det åter aktuellt i kroppen igen.

 Kroppen kanske inte upplever det som ett minne i vanlig mening, utan som ett välbekant biologiskt tillstånd.

Pratar man om personer som brukat droger/substanser brukar man kalla det för "rebound effekt" när plötsligt ett ämne åter börjar cirkulera i kroppen utan förvarning hos brukaren som varit ren i flera år. 

Vi vet att nervsystemet kan lära sig att reagera på kroppsliga signaler. En viss puls, andning, spänning eller förnimmelse kan påminna om ett tidigare tillstånd och väcka känslor utan att vi först har tänkt på en särskild händelse. En plats kan trigga oss, ett ord kan trigga oss. 

Vad vi däremot inte vet är om ett specifikt ämne som frigörs från fettväven kan återskapa den känslomässiga upplevelse som rådde när ämnet en gång lagrades in, eller om dess giftiga effekt på kroppen åter kan ge illamående och obehag. Det är den ännu outforskade delen av min teori.

Jag tycker ändå att frågan är värd att ställa. För ibland behöver vi börja med att uppmärksamma ett mönster innan vi kan förstå exakt vilka mekanismer som ligger bakom det.

Jag har tidigare utforskat närliggande tankar i artikeln När kroppen börjar släppa på djupet – så hänger fascian, nervsystemet och detox ihop. Där diskuterar jag hur kroppsliga förnimmelser, spänningar och upplevelser kan förändras under perioder av återhämtning.

6. Det jag har observerat hos mina klienter

Det här är inte bara en tanke som vuxit fram genom att jag läst om kroppens biologi. Den har också formats av det jag har sett och hört i mitt arbete med människor.

Jag har mött klienter som beskrivit oväntade kroppsliga eller känslomässiga reaktioner under perioder av viktnedgång och andra större livsstilsförändringar.

Det som särskilt har väckt min nyfikenhet är när människor upplever att ett tillstånd känns bekant, nästan som om kroppen återvänder till en tidigare period i livet. Nu känns det så där igen. obehagligt. Nästan DejaVu. 

Det kan handla om rastlöshet, oro, trötthet eller andra kroppsliga förnimmelser. Ibland är det svårt för personen att förstå varför upplevelsen dyker upp just då, när livet på många sätt har förändrats till det bättre.

Jag kan naturligtvis inte veta exakt vad som orsakar varje sådan reaktion. Under viktnedgång kan många saker förändras samtidigt: energiintag, hormoner, sömn, blodsocker, stressnivåer och nervsystemets signaler. Men det jag har sett har gjort mig nyfiken på om även återcirkulation av tidigare lagrade ämnen skulle kunna vara en del av bilden i vissa fall.

För mig handlar ett holistiskt arbetssätt om att vara uppmärksam på människans hela berättelse. Inte att bestämma sig för en förklaring i förväg, utan att våga undersöka flera möjliga samband.

7. Rebound – när kroppen möter en förändring

Ett begrepp som kan hjälpa oss att förstå kroppens förmåga att anpassa sig är rebound. Inom medicinen används det bland annat för att beskriva reaktioner som kan uppstå när en substans eller behandling avslutas och kroppens tidigare anpassning blir tydlig. Det här kan upplevas tydligt med tex antidepressiva läkemedel, jag talar av egen erfarenhet här.

Vid abstinens från vissa ämnen kan nervsystemet reagera kraftigt när den kemiska miljö det vant sig vid förändras. Det beror på att kroppen under en längre tid har anpassat sina system till en viss påverkan.

Jag tycker att detta ger oss en intressant parallell. Kroppen lever inte bara i nuet. Den bär också med sig spår som formats av det den tidigare har utsatts för.

Det betyder inte att viktnedgång och drogabstinens fungerar på samma sätt som miljögifter eller trauman, de inte de jag säger. De har olika mekanismer, och det vore missvisande att likställa dem. Men som bild av kroppens förmåga att spara och reagera på förändringar tycker jag att jämförelsen är värdefull.

Kanske är det inte alltid själva förändringen som är svårast, utan hur snabbt kroppen kan anpassa sig till den och hänga med i svängarna.

8. När förändringen går för fort – hinner kroppen med?

Här kommer vi till en fråga som jag tycker är särskilt viktig: Spelar det någon roll hur snabbt vi går ner i vikt?

Om fettdepåerna minskar snabbt sker också en snabbare förändring av kroppens energilager och den kemiska miljön kring fettväven. För vissa långlivade fettlösliga ämnen kan koncentrationerna i blodet förändras under processen. Det väcker frågan om tempot kan påverka hur en människa upplever omställningen.

Min holistiska tanke är att en snabb förändring i vissa fall skulle kunna innebära att kroppen får mer att hantera på kortare tid. Om ämnen åter kommer i cirkulation behöver de fördelas, omsättas och så småningom förhoppningsvis utsöndras och inte lagras in på nytt. Om förändringen går fort kanske upplevelsen därför kan bli mer påtaglig hos vissa människor.

Det är en tänkbar modell, men vi vet inte att symtom under snabb viktnedgång generellt orsakas av att lagrade miljögifter frigörs snabbare än kroppen kan göra sig av med dem. Snabb viktnedgång kan också ge besvär genom exempelvis för lågt energiintag, vätskeförändringar och förändrade hormonsignaler.

Jag kommer här att tänka på en gammal holistisk beskrivning av kroppens fyra vägar ut: tarmen, njurarna, lungorna och huden. Den påminner oss om att kroppen är tydligt viktad mot att föra ut ämnen genom flera olika system och mindre viktad mot införsel då vi bara har 1 väg in. Prioriteten i kroppen är tydlig.

Men vägarna har olika uppgifter. Levern omvandlar många ämnen och kan utsöndra vissa via gallan till tarmen. Njurarna filtrerar blodet och utsöndrar vattenlösliga ämnen via urinen. Lungorna avger framför allt koldioxid och vissa flyktiga ämnen, medan huden främst reglerar temperatur genom svettning och kan agera sista anhalt för vissa ämnen som blivit överväldigande, här ser vi acne och finnar och eksem till exempel. 

Det är därför mer träffsäkert att tala om kroppens samlade förmåga att omsätta och utsöndra ämnen än att föreställa sig fyra likvärdiga avloppskanaler.

En annan intressant aspekt är att vissa ämnen som utsöndras med gallan kan återupptas från tarmen. Det kallas enterohepatisk cirkulation. Tarmens bakterier och enzymer kan i vissa fall påverka hur ämnen omvandlas och återcirkulerar.

Jag har skrivit mer om detta i artikeln Beta-glucuronidase – varför vissa fastnar i en giftig loop vid detox. Där fördjupar jag resonemanget kring tarmens roll i omsättning och återcirkulation.

Vill du förstå mer om de näringsämnen som deltar i kroppens naturliga omsättningsprocesser har jag också skrivit Näringsämnens olika funktion vid avgiftning.

Jag tycker också att detta hjälper oss att förstå varför två människor kan reagera så olika på en liknande förändring. Vi har inte samma livshistoria, samma exponeringar, samma näringsstatus eller samma förutsättningar för återhämtning. Den individuella variationen är stor, och det är något jag återkommer till i min artikel Hälsa är individuellt – därför finns det sällan en lösning som passar alla.

9. Att ge kroppen goda förutsättningar

Jag tror att vi ibland har blivit alltför fokuserade på hastighet när det gäller hälsa. Hur snabbt kan vi gå ner i vikt? Hur många kilo kan vi förlora på en månad? Hur fort kan vi nå nästa nivå?

Men kroppen är ingen maskin där snabbast alltid betyder bäst. En större förändring påverkar många system samtidigt. Energiomsättningen förändras, hormonella signaler anpassas och kroppen behöver fortsätta sköta allt det som krävs för att vi ska fungera i vardagen.

För mig handlar en hållbar viktnedgång därför om mer än att minska kaloriintaget. Det handlar om att ge kroppen tillräckligt med näring, möjlighet till återhämtning och en förändringstakt som fungerar för den enskilda människan.

Vi behöver också komma ihåg att obehag under en livsstilsförändring inte alltid betyder att något gammalt håller på att lämna kroppen. Trötthet, yrsel, hjärtklappning eller andra symtom kan ha helt andra förklaringar och bör inte automatiskt betraktas som positiva tecken på utrensning.

Det betyder inte att vi behöver vara rädda för förändring. Tvärtom. Jag tror att många människor kan vinna mycket på att förbättra sina matvanor, sin sömn och sin vardagsrörelse. Men vi behöver inte pressa kroppen för att bevisa att förändringen fungerar.

Det finns en anledning till att jag ofta återkommer till tålamod. I artikeln Läkning är inte linjärt – och det är helt normalt skriver jag om hur kroppsliga förändringar kan upplevas i vågor och varför en långsiktig riktning ofta är viktigare än varje enskild dag.

10. Min reflektion – kroppen bär på en historia

Jag har själv gjort en stor viktresa genom att förändra min kost och livsstil. För mig blev det tydligt att kroppen kan förändras på djupet när vi börjar ge den andra förutsättningar. Det handlade inte om att träna bort varje kilo, tvärtom, utan om att förändra hur jag levde och åt.

Den erfarenheten har också gjort mig nyfiken på allt det som händer under ytan. Vad förändras i kroppen när vi minskar våra fettdepåer? Hur påverkas vår biokemi? Och varför kan vissa människor uppleva reaktioner som verkar ha en koppling till tidigare perioder i livet? 

Att gå ner i vikt handlar inte bara om vad som står på vågen, det handlat om att se oss själva utifrån ett helt nytt perspektiv. 

Fettväven är ett levande organ. Vissa ämnen kan finnas lagrade där under lång tid. När fettmassan minskar kan fördelningen av dessa ämnen förändras. Det är biologiskt intressant i sig.

Min egen holistiska hypotes går ett steg längre. Jag undrar om en sådan förändring ibland skulle kunna bidra till att väcka tidigare kroppsliga reaktionsmönster, så att en människa upplever något som påminner om en annan tid i livet. Jag har sett återkommande mönster i mig själv och hos klienter som fått mig att fundera i de banorna.

Det är kanske just därför jag tycker så mycket om bilden av kroppens karantänförråd. Den påminner mig om att vår kropp inte började sin berättelse i morse. Den har följt oss genom alla år, alla miljöer och alla förändringar.

Och när vi börjar förändra kroppen kan det vara klokt att göra det med både nyfikenhet och respekt.

För mig handlar hälsa inte bara om vad vi vill uppnå, utan också om att förstå människan och kroppen som ska ta oss dit.

Läs vidare på Hälsobloggen

Vill du utforska fler delar av kroppens biologi och återhämtning? Här finns några artiklar som fördjupar perspektiven i den här texten.

Källor och vidare läsning

Den här artikeln kombinerar etablerad kunskap om fettvävens biologi och lagring av vissa miljöföroreningar med mina personliga observationer och en holistisk hypotes om kroppsliga reaktionsmönster. Källorna nedan ger framför allt bakgrund till den biologiska delen.

1. La Merrill, M. et al. (2013). Review of adipose tissue as a site for persistent organic pollutant storage and possible protection from toxicity. Environmental Health Perspectives. Sök publikationen hos PubMed.
2. Cheikh Rouhou, M. et al. (2021). Systematisk genomgång av förändringar i långlivade organiska miljöföroreningar vid viktnedgång. Relaterade vetenskapliga publikationer hos PubMed.
3. ATSDR – Agency for Toxic Substances and Disease Registry. Toxikologisk information om PCB, DDT och andra långlivade miljöföroreningar. https://www.atsdr.cdc.gov/.
4. Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar. Internationellt arbete för att begränsa ämnen som kan finnas kvar länge i miljön och ansamlas i organismer. https://chm.pops.int/.

Artikeln är avsedd att väcka nyfikenhet och ge kunskap, inte att ställa diagnos. Den personliga hypotesen om återaktivering av tidigare kroppsliga tillstånd är inte en vetenskapligt fastställd mekanism. Besvär vid viktnedgång kan ha flera olika orsaker och bör inte automatiskt tolkas som avgiftning.