Mikroplast i hjärnan – vad händer när plast når kroppens mest skyddade organ?

Av Eric Unevik | Erics Hälsohörna – holistisk hälsa och livsstil

Vi har hittat mikroplast i blodet. I lungorna. I moderkakan. I blodkärl.

Men när forskare började leta i den mänskliga hjärnan blev fynden ännu mer uppseendeväckande.

I en studie publicerad i Nature Medicine 2025 analyserades vävnad från hjärna, lever och njurar från avlidna människor. Mikro- och nanoplast hittades i samtliga organ – men hjärnan stack ut. Där var de uppmätta koncentrationerna betydligt högre än i lever och njurar.

Forskarna såg också en annan intressant utveckling. Hjärnprover från 2024 innehöll mer plast än prover från 2016.

Och det som hittades i hjärnan var till stor del inte de större plastfragment vi vanligtvis tänker på när vi hör ordet mikroplast.

Det handlade framför allt om mycket små, nanoskala plastfragment.

För mig väcker det en större fråga: om dessa partiklar kan ta sig hela vägen in i hjärnans vävnad – vad händer då över årtionden av ständig exponering?

Plast hittades i den mänskliga hjärnan

Forskarna bakom studien analyserade vävnad från avlidna människors hjärnor, lever och njurar. För att identifiera plasten användes flera olika analysmetoder, bland annat pyrolys-gaskromatografi/masspektrometri, infraröd spektroskopi och elektronmikroskopi.

Resultatet var tydligt:

Mikro- och nanoplast fanns i alla tre organen.

Den vanligaste plastsorten var polyeten, PE – en av världens mest använda plaster. Den finns bland annat i förpackningar, plastpåsar, flaskor och mängder av vanliga vardagsprodukter.

I hjärnan utgjorde polyeten i genomsnitt omkring 75 procent av den plast som forskarna identifierade.

Hjärnan stack ut

När forskarna jämförde organen blev skillnaden stor.

I prover från 2024 låg medianvärdet för total plast på omkring:

• 433 mikrogram per gram i levern
• 404 mikrogram per gram i njurarna
• 4 917 mikrogram per gram i hjärnan

Forskarna sammanfattade resultaten med att koncentrationerna i normala hjärnprover låg ungefär 7–30 gånger högre än i lever och njurar, beroende på vilka prover som jämfördes.

Det tycker jag är ett anmärkningsvärt fynd.

Levern och njurarna är organ vi ofta förknippar med kroppens hantering och utsöndring av främmande ämnen. Ändå var det hjärnan som hade de högsta uppmätta nivåerna.

Det handlade mycket om nanoplast

Ordet mikroplast kan få oss att föreställa oss små plastbitar som går att se i ett mikroskop.

Men mycket av materialet forskarna såg i hjärnvävnaden var betydligt mindre.

Med elektronmikroskopi såg de framför allt mycket små, skärvliknande fragment på nanoskala.

Och här blir storleken viktig.

Ju mindre en partikel blir, desto annorlunda kan den bete sig biologiskt. Nanoplast befinner sig i en storleksordning där partiklar kan interagera med celler, membran och biologiska barriärer på helt andra sätt än en större plastbit.

Hur kan plast nå hjärnan?

Hjärnan är inte fritt exponerad för allt som cirkulerar i blodet.

Runt hjärnans blodkärl finns den så kallade blod-hjärnbarriären – ett mycket selektivt skyddssystem som reglerar vilka ämnen som får passera från blodet in i hjärnans miljö.

Men den är inte en ogenomtränglig mur.

När plastfragment blir tillräckligt små öppnas möjligheten att de kan ta sig över biologiska barriärer och vidare in i vävnader som större partiklar aldrig skulle nå.

Exakt vilka vägar som är viktigast hos människan håller forskningen fortfarande på att kartlägga. Men själva fyndet visar något fundamentalt:

Plastpartiklar kan på något sätt ta sig hela vägen in i mänsklig hjärnvävnad.

Och när de väl är där uppstår nästa fråga.

Hur lämnar de hjärnan igen?

Forskarna bakom studien konstaterar att vi fortfarande vet väldigt lite om hur snabbt mikro- och nanoplast kan rensas från hjärnan och vilka system som sköter den processen.

Mer plast 2024 än 2016

En av de delar av studien jag tycker är mest intressant är jämförelsen över tid.

Forskarna hade tillgång till vävnadsprover från olika år och kunde därför jämföra äldre och nyare material.

Medianvärdet i hjärnproverna var omkring 3 345 mikrogram plast per gram vävnad 2016.

År 2024 var motsvarande median omkring 4 917 mikrogram per gram.

Även leverproverna visade högre nivåer 2024 än 2016.

Forskarna analyserade dessutom äldre hjärnvävnad från 1997–2013 från andra vävnadsbanker. Även där såg man lägre koncentrationer än i de nyare proverna.

Det är svårt att inte fundera över det i relation till mängden plast som omger oss.

Plast finns i våra kläder, hem, förpackningar, kök, bilar, byggmaterial och produkter. Den nöts, värms, bryts ned och fragmenteras.

Och ju mer plast som cirkulerar i vår miljö, desto mer relevant blir frågan om vad som till slut cirkulerar även genom oss.

Det oväntade fyndet vid demens

Forskarna analyserade också hjärnvävnad från 12 personer som hade haft demens.

Där hittades ännu högre nivåer.

Medianvärdet var omkring 26 076 mikrogram plast per gram vävnad – betydligt högre än i de övriga hjärnproverna.

Forskarna såg också plast i bland annat blodkärlsväggar och immunceller i hjärnan.

Det här betyder inte att plast orsakar demens, och det är inte heller så jag tycker att fyndet ska användas. En hjärna med demens kan exempelvis ha förändrad blod-hjärnbarriär och sämre förmåga att rensa bort material.

Men sambandet är intressant.

Varför samlas så mycket mer plast i dessa hjärnor?

Är det sjukdomen som gör att partiklar lättare blir kvar? Bidrar partiklarna själva till en ogynnsam miljö? Eller förstärker processerna varandra?

Det är frågor jag tror att vi kommer få höra betydligt mer om framöver.

Den större bilden

För mig blir mikroplastfrågan allt svårare att betrakta som enbart ett miljöproblem.

När samma typ av partiklar börjar dyka upp i blod, lungor, moderkaka, blodkärl, lever, njurar och nu hjärna förändras perspektivet.

Vi lever inte bredvid vår miljö.

Vi lever i den.

Det vi andas, äter, dricker och omger oss med möter våra barriärer varje dag. Tarmen. Lungorna. Huden. Blodkärlen. Och uppenbarligen kan åtminstone en del av de allra minsta partiklarna ta sig betydligt längre än så.

Vad kan vi själva göra?

Vi kommer inte undan all plast. Det tror jag inte heller att vi behöver försöka göra.

Men det finns en stor skillnad mellan att försöka leva helt plastfritt och att plocka bort några av de mest onödiga vardagsexponeringarna.

Jag brukar tänka enkelt:

• värm inte mat i plast när glas eller porslin fungerar lika bra
• byt slitna plastskärbrädor mot trä
• förvara varm mat i glas eller rostfritt när det är praktiskt
• välj lösbladste framför plastbaserade tepåsar
• minska kraftigt förpackad mat när du ändå har ett enkelt alternativ
• välj naturmaterial som ull, linne och bomull när du köper nytt
• håll nere damm och se till att ventilationen fungerar hemma
• undvik att hetta upp eller bränna plast

Ingen rädsla. Ingen perfektion.

Bara mindre onödig plast där det är enkelt att välja annorlunda.

Min reflektion

Det är något med fyndet av plast i hjärnan som gör hela frågan mer konkret för mig.

Hjärnan är trots allt det organ där våra tankar, minnen, känslor, rörelser och hela vår upplevelse av världen formas. Kroppen har byggt avancerade system för att skydda dess miljö.

Ändå hittar vi plast där.

Inte bara en enstaka partikel. Forskarna fann högre uppmätta koncentrationer i hjärnan än i både lever och njurar, och högre nivåer i de nyare proverna än i de äldre.

Jag vill inte sprida rädsla.

Men jag tycker definitivt att vi ska bli nyfikna och vaksamma på vår omgivning och vad vi omger oss med för material.

För kanske är en av de viktigaste hälsofrågorna framöver inte bara vad vi behöver lägga till.

Mer tillskott. Mer träning. Ännu en hälsorutin.

Kanske behöver vi ibland också fråga:

Vi kan inte kontrollera hela vår omgivning.

Men vi kan påverka mer än vi tror.

Källor och vidare läsning

• Nihart AJ med flera. Bioaccumulation of microplastics in decedent human brains. Nature Medicine, 2025.
• Nature Medicine. Nanoplastics in the human brain and their change in abundance over time, 2025.
• Lamoree MH med flera. Health impacts of microplastic and nanoplastic exposure. Nature Medicine, 2025.

Informationen på Erics Hälsohörna är avsedd för kunskap och inspiration och ersätter inte individuell medicinsk bedömning eller behandling.